Rekyleffekter motverkar minskade klimatutsläpp – men de kan undvikas

Rekyleffekter motverkar minskade klimatutsläpp – men de kan undvikas

Minskade utsläpp och effektivare resursanvändning inom en sektor leder inte alltid till samma positiva resultat på totalen. Till exempel visar en nyligen publicerad översiktsstudie att åtgärder för ökad energieffektivitet är påfallande ”ineffektiva” när det kommer till att minska energiförbrukningen på samhällsnivå. Det beror på att effektivare energianvändning också ger lägre energikostnader och därmed ökar efterfrågan på energi – så kallade rekyleffekter. I genomsnitt äts mer än hälften av energieffektiviseringarna upp av rekyleffekter, ibland ännu mer. Rekyleffekter är också vanliga på transportområdet. Ökad bränsleeffektivitet i fordon, förbättrad trafikplanering och bildelning har i vissa fall visat sig öka klimatpåverkan från transporter, vilket knappast är syftet med åtgärderna.

Trots att rekyleffekter varit kända länge och forskningslitteraturen har konstaterat att de är betydande så har de i hög grad ignorerats i praktiskt styrmedels- och lagstiftningsarbete. Detta kan bland annat bero på att rekyleffekter sker sektorsövergripande och att de är relativt svåra att beräkna med precision. I en ny studie har IVL Svenska Miljöinstitutet och KTH undersökt en rad transportrelaterade styrmedel och hur rekyleffekter från dessa kan minimeras eller undvikas.

Studien bedömer att två av de styrmedel för minskade växthusgasutsläpp som har införts i Sverige på senare år har god möjlighet att ge en positiv klimateffekt. Det gäller dels den flygskatt som infördes 2018 och dels systemet med bonus-malus där bonusen för elbilar nu höjs från och med den 1 april. Minskat flygresande till följd av flygskatten kan visserligen leda till att människor i stället lägger pengar på annan konsumtion, men rekyleffekten av detta bedöms vara liten med tanke på att nästan all övrig konsumtion är mindre klimatbelastande per krona jämfört med flygresor. Elbilar har lägre driftkostnader än bilar med förbränningsmotor, och stimulans av elbilar kan därför leda till längre körsträckor, men även detta är av mindre betydelse ur klimatsynpunkt då eldriften i Sverige har låg klimatpåverkan. Hänsyn behöver dock tas till att elbilar genererar högre utsläpp av växthusgaser vid tillverkningen än bilar med förbränningsmotorer.

Ett exempel på en policy som däremot riskerar att leda till betydande rekyleffekter är främjande av ökat hemarbete och resfria möten. Många människor har under pandemin haft möjlighet att arbeta hemifrån för att begränsa smittspridningen, och många företag och arbetsplatser ser nu över möjligheterna att underlätta detta även efter pandemin. Primärt kan hemarbete och digitala möten leda till minskade arbetsresor och därmed till minskade utsläpp från transporter och betydande klimatvinster. På sikt är dock risken stor att människor väljer att bosätta sig längre bort från arbetsplatsen, vilket ger längre resor när de väl sker, och kanske dessutom bo större och med sämre tillgång till kollektivtrafik – alltså typiska rekyleffekter. 

Förändringar i boendemönster riskerar också att skapa inlåsningseffekter som på lång sikt gör det svårare att minska utsläppen från transporter och boende. Samma problem kan uppstå om miljövänligare bilar (inklusive elbilar) gynnas på kort sikt om det samtidigt på längre sikt låser in oss i ett bilberoende samhälle. Utifrån Trafikverkets scenarier uppskattar vi att bilresandet per capita behöver minska med 15–35 procent mellan 2017 och 2030 för att nå målet om 70 procent minskning av vägtrafikens växthusgasutsläpp.

Ett sätt att säkerställa verkliga utsläppsminskningar och undvika rekyleffekter är att utforma åtgärder och styrmedel utifrån ett systemövergripande perspektiv. I vår studie har vi undersökt strategier baserade dels på en grön skatteväxling där utsläppsintensiva verksamheter inklusive transporter beskattas hårdare än i dag, dels ett system med personliga utsläppsrätter som sätter ett tak på den samlade klimatpåverkan från transportsystemet. I dessa fall bedömdes de uppkomna rekyleffekterna vara små, men för att genomföra den sortens strategier krävs en betydligt större samordning av insatser i samhället jämfört med de tidigare beskrivna åtgärderna.

En slutsats är att det behövs systemövergripande åtgärder och kombinationer av styrmedel som tillsammans styr mot samma mål för att minimera rekyleffekter. Detta innebär utmaningar för myndigheter, beslutsfattare och experter som ofta i huvudsak har kunskap och rådighet över en viss sektor och fokus på mätbara mål. Det kan emellertid inte tjäna som förevändning när utsläppen av växthusgaser måste minska mycket snabbt för att klara uppsatta klimatmål, eftersom rekyleffekter riskerar att allvarligt motverka dessa mål. Vid utformning av åtgärder tenderar breda systemövergripande strategier eller smala åtgärder mot särskilt utsläppsintensiva aktiviteter att vara mest effektiva.

Utifrån studien rekommenderar vi därför att kommuner och andra myndigheter som arbetar med styrmedel för att minska klimatpåverkan i högre grad tar hänsyn till rekyleffekter, genom att:

Alltid identifiera potentiella rekyleffekter när styrmedel utreds och utformas. 

Kartlägga rekyleffekter när effektiviteten av styrmedel utvärderas.

Utforma åtgärder och styrmedel utifrån ett systemperspektiv, och inte ha för smalt fokus på en sektor i taget.

Trots ett omfattande klimatarbete minskar utsläppen av växthusgaser alldeles för långsamt både från trafiken och från samhället som helhet. Att minska rekyleffekter kommer vara avgörande för att nå uppsatta klimat- och hållbarhetsmål. 

Mikael Malmaeus,
IVL Svenska Miljöinstitutet

Linus Hasselström,
KTH

Anna Mellin,
IVL Svenska Miljöinstitutet

Åsa Nyblom,
IVL Svenska Miljöinstitutet

Jonas Åkerman,
KTH

Länk till rapporten: Rekyleffekter och utformning av styrmedel 

 

 

 

Journalist detained during Echo Park Lake protest ...
Rubber bullet hits LA Times photojournalist’s came...

Related Posts

By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to https://theblackowl.se/